Vett och etikett i Saudi

Det var bara någon generation sedan saudierna bodde i tält och fortfarande är det vanligt att man äter med händerna, att äta med kniv och gaffel, upplevs som krångligt och helst äter saudiern med gaffel eller sked och med hjälp av höger handen och en bit bröd av typen mjukt tunnbröd. Vänsterhanden används vid toalettbesök och den anses därför som oren och man använder den absolut inte vid matbordet. Saudier blir äcklade om man använder vänsterhanden när man äter tillsammans och påpekar vänligt att man bör använda högerhanden. Det uppfattas till och med som stötande eller direkt förolämpande om en saudier överlämnar något till en annan saudier med vänsterhanden. En anställd på skolan där maken arbetar lämnade över ett dokument till en elev med vänsterhanden och det blev ett väldigt liv. Eleven kände sig kränkt och de andra eleverna reagerade starkt. Nu vet de saudier som arbetar med västerlänningar att vi inte känner till detta så de skulle antagligen inte reagera så starkt om det var en västerlänning som överräckt något med fel hand men saudier emellan...

Att se män gå och hålla handen är inte så ovanligt här. I shoppingcenter ser man män som strosar omkring hand i hand (och de är INTE öppet homosexuella – det är inte accepterat på något enda vis enligt lagarna här) och man ser även arbetskamrater som i arbetet går och håller varandra i handen. I bland kan det se lite komiskt ut, som när jag för några dagar sedan såg en lägre chef på Carrefour som småsprang bredvid en högre chef och försöker fånga den högre chefens hand. Den högre chefen var tydligt inte så intresserad av att vilja visa på ett så vänskapligt förhållande till sin yngre kollega, så han ”smet undan” med sin hand hela tiden. Jag vet inte om tv-bilderna sändes i Sverige när USAs president och Saudis kung gick och höll varandra i handen vid ett officiellt besök, men här och på CNN och BBC Middle East visades de flitigt.

Man håller gärna kvar handen efter hälsningen medan man fortsätter att prata, att dra tillbaka den anses som ovänligt. Maken har fått lära om och finner sig numera i att hans hand hålls kvar efter hälsningen medan samtal sker. Det är också tecken på tillgivenhet och uppskattning att klappa eller hålla handen på armar eller axlar och rygg medan man samtalar.

Hälsningsceremonin här är över lag mer fysisk än vad vi är vana vid. Varje dag hälsar arbetskamrater på varandra genom att ta i hand och utbyta minst tre kindpussar – riktiga pussar, inte någon luftpuss vid sidan av örat, här inte (detta gäller även män, det är ju för det mesta de som arbetar). Kvinnor så väl som män pussar på varandra (men bara kvinna – kvinna eller man – man, ABSOULT ALDRIG en kvinna och man som inte är gifta!!!) för att visa sin välvilja, hur många gånger beror på hur nära man är varandra. Vänner kan pussar två gånger på var kind och om man känner varandra väl så avslutas det hela med att man ”låtsaspussas” med ansiktena mot varandra, näsorna några centimeter ifrån varandra. Är man riktigt goda vänner kan saudier pussa varandra på huvudet eller till och med gnugga näsorna mot varandra.

Det där med att pussa på huvudet hade jag aldrig sett förrän en elev försökte pussa maken på pannan. Dröm om min förvåning då eleven, mitt i en ström av ord, tog sats och hoppade upp med sitt huvud mot makens huvud. Det som hände var att eleven - som är en liten, spenslig men ytterst spontan herre i 20 årsåldern - i sin iver att be om ursäkt riktigt ordentligt försökte nå upp och pussa på makens panna. Eleven hade nämligen förorsakat att hela elevgruppen nästan missade ett flyg och nu visste han inte till sig av välvilja och ödmjukhet. Maken var dock rejält irriterad på eleven och ville inte alls låta sig bli pussad på huvudet så hela situationen var ytterst frustrerande för eleven – men även för maken som mitt i all sin svenskhet helst vill ha en meter till närmsta människa.

Vänner

Att ha vänner är viktigt överallt, men jag tror att få ställen kan kännas så isolerade som Saudiarabien för en västerländsk kvinna – om man inte har vänner.

Jag har haft en otrolig tur och träffat många kvinnor som jag umgås med mer eller mindre frekvent här på vår compound - och det är jag evigt tacksam för.

Två kvinnor som jag träffat på gymmet umgås jag med i stort sett dagligen, den ena kommer från Irland och den andra från Indien. Bägge är sedan lång tid så kallade ”expats” (expatriats=utvandrare, utlandsstationerad - den stora grupp människor som följer sina globala arbetsgivare världen över).

Den irländska kvinnan har bott här i sju år och hon har tagit mig under sina vingar. Det är ganska vanligt att kvinnor som bott här en tid introducerar nya kvinnor så att man som ny kommer in i livet här. En form av mentorskap, som varit och är oerhört viktig för mig och som jag uppskattat/ uppskattar mycket. När min irländska väninna kom hit var den faktiskt en svensk kvinna tog hand om henne.

Det är inga stora saker men det gör att man hittar en vardag man kan leva med här. Att hitta roliga affärer, eller souker – marknader, att lära sig pruta, att hitta ”hemliga” provrum (det finns inte provrum här – omoraliskt – utan man måste köpa varan och ta hem och prova den, passar den inte får man lämna tillbaka den och få pengarna tillbaka). Eller helt enkelt dra med en på aktiviteter. Man känner sig väldigt vilsen och osäker, t.o.m. rädd när man kommer hit i början och då är det guld värt att ha någon som varit här en tid som kan lotsa en runt.

Vi är ett gäng kvinnor som även träffas med våra män. Är någons man är bortrest träffas vi och tittar på tjejfilmer och dricker … saft??? ... gräsligt äckligt... men himla kul. Vi är två engelskor, en amerikanska, en tyska och en tjeckiska och så jag.

Så är det två kvinnor från Jordanien respektive Libanon som är mycket trevliga och som jag uppskattar mycket. Dem kan jag fråga om olika saker som rör islam och muslimsk kultur och det är jätteintressant att tala med dem. Naturligtvis är de mer än ”muslimer”, de är smarta, upplysta kvinnor med mycket humor och skin på näsan som bott på många ställen i världen och de har verkligen upplevt mycket.

Jag har också kontakt med en svensk kvinna som jag fick kontakt med via jobbet i Sverige. Hon bor i compounden bredvid. Det är så fånigt, vi bor ca100 meter från varandra men måste ha chaufför för att ta oss till varandra eftersom vi inte får gå mellan compounderna. Tidigare var det öppet mellan dessa två compounder men sedan attentaten för några år sedan är det av säkerhetsskäl inte så längre.

På compounden bor även två finska kvinnor som jag träffar, vi pratar engelska med varandra. Den ena kvinna väntar sitt första barn och ska föda det här. Det tycker jag är otroligt modigt, men hon verkar känna sig helt lugn och väl till mods, det ska bli spännande att följa.

När jag kom hit såg jag följande tips i compoundens tidning, de är insända av en av fruarna som bor här. Då, tyckte jag bara att det var otroligt… ja… jag vet inte riktigt – konstigt och främmande för mig. Men ju längre tiden gått här ju mer benägen blir jag att hålla med henne. Hemma hade nr 1-4 hade aldrig kommit upp, men här där de flesta kvinnor inte arbetar blir det annorlunda och det viktigaste kommer i slutet, nr 13.

14 Tips for Happiness
1. Be more active and busy.
2. Spend more time socializing.
3. Be productive at meaningful work or pursuits.
4. Get better organized and plan things out.
5. Stop worrying.
6. Lower your expectations and aspirations.
7. Develop positive and optimistic thinking.
8. Get present – not future-oriented.
9. Work on a healthy personality.
10. Develop an outgoing personality.
11. Be your self. (Hur detta går i hop med nr 10 fattar jag dock fortfarande inte;-)
12. Eliminate negative feelings.
13. View close relationships as the number one source of happiness.
14. Value happiness.

En vanlig dag…

Såhär ser en vanlig dag ut för oss nu när vardagen trillar på.

Dottern och jag går upp kl. 6 - när stackars morgontrötte maken åker iväg till sitt jobb. Skolbussen avgår vid 7 och då brukar jag småprata med några av mammorna vid bussen ganska länge...

Jag går till gymmet fyra förmiddagar i veckan och vi är en grupp kvinnor som är där samtidigt, så vid 10-11 dricker vi ofta kaffe tillsammans. Ibland bastar vi och äter sedan lunch i compoundens restaurang. (Det går faktiskt att basta nu när det bara är ca 20 C här på dagarna.)

Alternativ två på förmiddagarna, är att man tar den lilla vita shoppingbussen som compounden har för att skjutsa runt oss fruar i Riyadh, alla har ju inte chaufför, och dessutom är det trevligare att åka tillsammans. Det är ett herrans liv i bussen och det är fascinerande att höra alla språk som pratas. Det är oftast turer till något av de gigantiska shoppingcentren, men det ordnas även turer till andra compounds som har aktiviteter för fruar. Det kan vara marknader med inbjudan lokala hantverkare, eller juvelerare, mattförsäljare, typiskt västerländska saker som julpynt m.m. eller också kan det vara bingo eller lunchbuffé med underhållning t.ex. magdans. Restaurangbesök, museibesök, turer till nöjesparker fixas också. Det är ett digert schema och jag hinner inte med allt jag skulle vilja åka på! Alla turer är endast för kvinnor och barn – pojkar över åtta år är inte välkomna på kvinnoaktiviteter här - det är naturligtvis inte bestämmelserna på compounden som anger detta utan ställena ute i samhället. I stort sett allt som har öppettider har vissa tider för män och vissa tider för familjer – och då är det inte självklart att männen får komma in… Detta ställer naturligtvis till det för västerländska familjer som vill göra saker tillsammans utanför compounden, men här är det självklart att kvinnorna tar hand om flickor och små barn och männen tar hand om pojkarna från åtta års ålder och gör saker med dem. Vår compound har ett råd som månad för månad bestämmer schemat för förmiddags- respektive eftermiddagturer för bussarna, och de blir mer än tacksamma om man kommer med förslag. På eftermiddagen kommer maken hem vid 13.30, då måste västerlänningarna lämna området de jobbar på, så då äter han/vi lunch och ibland går vi till poolen någon timme, sedan jobbar maken vidare hemifrån. Alla män vi känner jobbar oerhört mycket och hårt, långa dagar och ständigt arbete på helger och kvällar är det som gäller här.

Dottern kommer hem med skolbussen vid 14.30 och ibland kan vi gå till poolen en liten sväng men oftast är det läxläsning som gäller - i flera timmar.

Så är det dax för middag vid 18 och vid 19 åker vi nästan alltid och handlar, hela familjen. Det har ju varit mycket shopping för att komma i ordning. Eftersom vi bara kunde ta med oss varsin resväska ner så har vi handlat mycket!

På tisdagskvällar rider dottern och ridklubben ligger en bra bit härifrån. Så tar hon pianolektioner för en taiwanesisk dam här på compounden en gång i veckan.
Helgerna, d.v.s. torsdag och fredag, är alltid inbokade med någon form av aktivitet eller middag/fest. Vi har inte haft en helt fri helg sedan vi kom ner och det är trevligt! Det är mycket lätt att skaffa bekanta här när man är familj eller ett par. Jag tror att det är betydligt knepigare om man är ensam man, då det är fruarna som står för organisationen av det sociala livet här. Men, även de västerländska männen hittar på saker, som turer ut i öknen med fyrhjulingar, golfrundor, Harley Davidson-turer för dem med motorcyklar m.m. Men jag tror att det är svårare för män att hitta till dessa grupper än för oss fruar, för oss är det shoppingbussen som är den självklara utgångspunkten för att träffa vänner.