Hej då!

Midsommarafton firade vi ute i öknen på fossiljakt med goda vänner. Bara dottern var kvar hemma och sov då hon avslutat sina slutexamens. Vi åkte vid sex på morgonen för att komma ut före den värsta hettan och vi hade en underbar dag. Våra vänners vänner är japaner som är oerhört kunniga om öknen och de tillbringar mycket tid där ute så de visste precis hur vi skulle åka för att komma till bra områden. Det är bra med en terränggående bil, vi har verkligen haft nytta av vår bensinslukande, fyrhjulsdrivna SUV. (Fast vatten är dyrare än bensin, bensinen kostar ungefär 1kr litern medan dricksvatten kostar 1.50 kr litern, så det är mest miljön man tänker på…)

Hettan har stigit till nya höjder, termometern på bilen har visat +49 C, och det är bara för varmt för mig. Det är ju inte så varmt hela tiden oftast är det mellan 42-45 C, det är torr hetta, luftfuktigheten är ca 10%, men tro mig det är varmt i alla fall… Vi spelad golf en sista gång här nere en tidig morgon, och det var ganska OK medan vi höll på, vi var klara vid 13-tiden och hade laddat med mycket vätskeersättning, men efteråt blev jag sjuk med akut huvudvärk och frossa – hemskt.

Så är det de sista dagarna som återstår av familjens tid i Riyadh. I övermorgon går flyget tillbaka till Sverige och just nu sitter vi och väntar på att flyttfirman ska komma och packa det vi skeppar tillbaka till Sverige.

Just nu sitter vi i ett hus i flyttkaos. Vi anlände med tre resväskor och har på mindre än ett år samlat på oss så ohyggligt mycket prylar, och då lämnar vi ändå mycket på makens nya compound och dottern och jag tog med oss en del hem när vi var hemma i påsk.

Det har varit ett fantasiskt år, men hela familjen är glada över att komma hem till Sverige nu. Maken ska ju tillbaka ner så vi säger inte definitivt farväl till Saudi, men först blir det en tid hemma innan det nya tvåårskontraktet tar vid.

Äntligen värme – och kameler

Ibland stannar jag upp och tänker ”Jag är verkligen här!”. Det är lätt att bara trava på, att dagarna bara går utan att man reflekterar över att jag faktiskt är i Saudiarabien, inte för alltid utan bara just för tillfället. Men nu, när vädret äntligen börjar bli riktigt varmt och kvällarna är ljumma i den lila solnedgången där böneutroparna utmanar varandra, är det lätt att stå stilla i några ögonblick och ”ta ett steg ut ur sig själv” och se på omgivningen med nyhetens ögon igen.

Tack och lov att vintern är över, nu är poolen åter uppvärmd och barnen leker runt den medan föräldrar äter helglunch på terrassen och pratar på alla språk med mer eller mindre bekanta. Vi har oftast mer än +30 på dagarna och inte under +10 på nätterna. Luftkonditioneringen är satt på kylning igen och surrar hela dagarna.

Mina golflektioner går framåt, tyvärr hinner vi nog inte spela så mycket mer än till i april, sedan blir det tydligen för varmt. Golfklubben där vi tar lektioner heter Riyadh Green och golftränaren är en mycket vänlig indier som aldrig mister tålamodet med oss. Golfbanan ligger en bit ut i öknen och är omgivet av ett beduinläger.

Vi ser kameler lite då och då, man kan se dem ligga på knä med spännband över puckeln på lastbilsflak mitt i centrala Riyadh, men oftast ser man dem i grupper om tre fyra stycken när man lämnar de centralare delarna av staden. Vid golfbanan strövar det omkring kameler lite här och var, vår chaufför får då och då lämna vägen och köra ut i sanden för att inte köra på kameler som står på vägen och inte vill flytta på sig – de är ungefär som renar. I helgen höll några av dem på att äta upp planteringen som - inte så genomtänkt - placerats utanför muren som omgärdar hela golfbanan.

Kamelerna förekommer i olika färger, oftast är de mellanbruna. Men de som värderas högst bland saudierna är de vita. Enligt uppgift kostar en ”standardkamel” kring 5 000 – 7 000 kr. De kan naturligtvis vara avlade så att de värderas högre. Det förekommer speciella kapplöpningar med kameler som t.o.m. sänds på tv, och det går undan, de pinnar på riktigt bra… Annars ser de mest ut som att de betraktar världen med upphöjt lugn och verkar inte ha allt för bråttom.

Jag vet uppriktigt sagt inte riktigt vad kamelerna används till längre men det finns gott om dem. Som jag har skrivit tidigare så tvivlar jag på att ens saudierna själva kan tycka vidare mycket om att äta kamelkött, även om det finns att köpa. Vi har inte ridit på någon kamel ännu, vi ska försöka komma iväg på någon ökentur där kamelritt brukar ingå, men vi har inte hunnit dit ännu.

Sedan är det så att det som vi säger är kameler, eller ”camels”, på svenska skulle benämnas dromedarer. Alla ”kameler” här har bara en puckel på ryggen – alltså är det dromedarer, men på engelska finns det tydligen inget ord för dromedarer utan både en- och tvåpuckliga djur benämns som ”camels”.

En historia lyder:
- Hur många kameler finns det i Saudiarabien?

Svar: Två. På djurparken. Resten är dromedarer och inte kameler.

Till i eftermiddag ska vi åka till Bahrain som ligger ca två timmars bilfärd bort. Där är det inte alls lika konservativt som här. Jag får köra bil (kanske om mitt svenska körkort gäller???) och behöver inte gå omkring i abaya eller ens schal, man kan gå i baddräkt om man vill och äta fläskkött och dricka alkohol.

- Tänk vad man kan lära sig uppskatta oväntade saker!