KALLT???!!!

I femgradig värme (?!) tog jag min första golflektion tillsammans med två frusna vänner. Visst hade jag hört att det skulle vara ganska kallt här på vintern, men aldrig såhär kallt! På nätterna är det nu nollgradigt och den sista veckan har det varit mellan fem och åtta grader varmt på dagarna. - Och då är det inte varmt när man varken har rätt kläder eller hus för detta.

Jag - och alla andra - fryser rejält, även om vi har möjlighet att köra värmeutblås på luftkonditioneringsaggregaten så drar det från de stora, enkla och synnerligen otäta fönstren samt alla fläktar som bara går rätt ut. Just nu uppskattar jag vår heltäckningsmatta mycket.

Det kan mycket väl fortsätta att vara kallt in i mars, men det är förhoppningsvis inte riktigt såhär kallt hela tiden utan mer åt det 15-gradiga hållet.

Har fått inhandla både fliströja, mössa och vantar åt dottern. Skolan är utrustad och byggd för att klara värme. Den har kraftiga dukar spända över alla utomhusytor där barnen vistas - som skydd mot solen. Det mesta utom just lektionssalarna är utomhus; lekplats, pool, idrottsplaner, uppehållsutrymmen liksom elevskåp och matsalen. Så under dessa kalla månader är det oerhört kallt, speciellt för tonåringarna i high school som inte springer omkring och leker som sina yngre skolkamrater utan sitter stilla… och fryser…

Araberna gillar inte kyla alls, även om det är såhär kallt ett tag varje år så klär de sig inte ordentligt. De kan svepa in sig i en filt när de går ut i sandaler eller ha en kortärmad skjorta på sig men stora ulliga öronmuffar på huvudet. Redan i november när temperaturen på kvällarna gick ner till ca +20 började de ta på sig mössa och halsduk, vissa av vakterna hade t.o.m. ”rånar-luva” som täckte ansiktet, men sedan är det samma klädsel som gäller när det är åtta grader…

Folk frågar mig om detta är som i Sverige, när jag säger att det kan bli nedåt -20 C långa perioder tittar de tomt på mig, och säger ”Ohh…”. Jag ser på dem att det inte finns någon referens för sådan kyla. På samma sätt som vi knappast kan tänka oss hur det är med +60 C.

Ridlektioner

Efter lite efterforskning hittade vi en ridklubb där även kvinnor kan ta ridlektioner. Det är öppet för kvinnor på eftermiddagar/kvällar och för män på fredagar (motsvarande söndagar här). Detta signaleras genom en stor skylt på entrégrinden med följande text: ”No men or dogs allowed”. Att ridläraren, alla hästskötarna, ägaren samt restaurangpersonalen är män räknas liksom inte. Men, ridskoleeleverna behöver inte rida i abaya, och kvinnorna som arbetar på kontoret har jeans på sig.

Ridklubben ligger inne i diplomatkvarteren (vilka är som en mindre stad…) och den har ca 40 hästar. Den ligger i en dal med god tillgång på vatten så det är mycket stora träd och en hel del grönska med inslag av klippor och slingrande sandstenslagda gångvägar på området. Klubbhuset är ett klippblockshus där det alltid är någon konstnär som ställer ut och där det även finns restaurang och kontor. Förutom ”hagar” med sandunderlag och stall finns även swimingpool och minigolfbanor. Lektionerna sker ute på en del av en jättelik inhägnad och upplyst sandplan, som jag tror är en polobana.

De flesta hästar är fullblodsaraber, så otroligt vackra och välskötta. Med tanke på antalet hästskötare är det kanske inte så konstigt att hästarna glänser av skötsel, rätt utfordring och omtanke - det luktar inte ens hästgödsel i stallet. Ingen som rider förväntas ta hand om, sadla, betsla, utfordra eller på annat sätt befatta sig med hästarna - utom att sitta på dem. Men, man kan betala extra för en tvåtimmars kurs i hästskötsel…

Medlemskap i klubben och ridlektioner kostar ungefär det samma som i Sverige, men här där medellönen ligger på ca 5 000 kr är det mycket pengar, även för många saudier (för fattiga gästarbetare motsvarar en ridlektion nästan en halv månadslön).

Det är max fyra personer per lektion så det blir effektiva lektioner. Ridläraren är en mycket liten och spenslig indier som aldrig hört talas om pedagogik. Han är tydligen en polospelare i världsklass och rider och behandlar hästarna fantastiskt… Men, det är ju inte det samma som att få andra att rida bra. Nu funkar det bra med dottern för hon har uppenbarligen fått en bra grund på sin ridskola i Sverige, han skriker inte alls mycket åt henne och han verkar ganska nöjd med henne. Andra flickor kan däremot få sina fiskar varma.

Ridläraren: ”You pull the rains (tyglarna) again!!! Don’t pull the rains!!! Why do you pull the rains???!!! You should not pull the rains!!!”
Eleven: “I forgot…”
Ridläraren: “Don’t forget!!! You should not forget!!!”

Han accepterar aldrig att en elev klagar eller skyller en misslyckad manöver på hästen. När det händer får eleven kliva av och så hoppar ridläraren själv upp på hästen och gör manövern, naturligtvis utan problem. Nu är det arabhästar de rider och de här hästarna är faktiskt ganska spattiga, hetsiga och verkar komma med diverse infall – i alla fall om man jämför med ridskolehästarna i Sverige.

Vänner

Att ha vänner är viktigt överallt, men jag tror att få ställen kan kännas så isolerade som Saudiarabien för en västerländsk kvinna – om man inte har vänner.

Jag har haft en otrolig tur och träffat många kvinnor som jag umgås med mer eller mindre frekvent här på vår compound - och det är jag evigt tacksam för.

Två kvinnor som jag träffat på gymmet umgås jag med i stort sett dagligen, den ena kommer från Irland och den andra från Indien. Bägge är sedan lång tid så kallade ”expats” (expatriats=utvandrare, utlandsstationerad - den stora grupp människor som följer sina globala arbetsgivare världen över).

Den irländska kvinnan har bott här i sju år och hon har tagit mig under sina vingar. Det är ganska vanligt att kvinnor som bott här en tid introducerar nya kvinnor så att man som ny kommer in i livet här. En form av mentorskap, som varit och är oerhört viktig för mig och som jag uppskattat/ uppskattar mycket. När min irländska väninna kom hit var den faktiskt en svensk kvinna tog hand om henne.

Det är inga stora saker men det gör att man hittar en vardag man kan leva med här. Att hitta roliga affärer, eller souker – marknader, att lära sig pruta, att hitta ”hemliga” provrum (det finns inte provrum här – omoraliskt – utan man måste köpa varan och ta hem och prova den, passar den inte får man lämna tillbaka den och få pengarna tillbaka). Eller helt enkelt dra med en på aktiviteter. Man känner sig väldigt vilsen och osäker, t.o.m. rädd när man kommer hit i början och då är det guld värt att ha någon som varit här en tid som kan lotsa en runt.

Vi är ett gäng kvinnor som även träffas med våra män. Är någons man är bortrest träffas vi och tittar på tjejfilmer och dricker … saft??? ... gräsligt äckligt... men himla kul. Vi är två engelskor, en amerikanska, en tyska och en tjeckiska och så jag.

Så är det två kvinnor från Jordanien respektive Libanon som är mycket trevliga och som jag uppskattar mycket. Dem kan jag fråga om olika saker som rör islam och muslimsk kultur och det är jätteintressant att tala med dem. Naturligtvis är de mer än ”muslimer”, de är smarta, upplysta kvinnor med mycket humor och skin på näsan som bott på många ställen i världen och de har verkligen upplevt mycket.

Jag har också kontakt med en svensk kvinna som jag fick kontakt med via jobbet i Sverige. Hon bor i compounden bredvid. Det är så fånigt, vi bor ca100 meter från varandra men måste ha chaufför för att ta oss till varandra eftersom vi inte får gå mellan compounderna. Tidigare var det öppet mellan dessa två compounder men sedan attentaten för några år sedan är det av säkerhetsskäl inte så längre.

På compounden bor även två finska kvinnor som jag träffar, vi pratar engelska med varandra. Den ena kvinna väntar sitt första barn och ska föda det här. Det tycker jag är otroligt modigt, men hon verkar känna sig helt lugn och väl till mods, det ska bli spännande att följa.

När jag kom hit såg jag följande tips i compoundens tidning, de är insända av en av fruarna som bor här. Då, tyckte jag bara att det var otroligt… ja… jag vet inte riktigt – konstigt och främmande för mig. Men ju längre tiden gått här ju mer benägen blir jag att hålla med henne. Hemma hade nr 1-4 hade aldrig kommit upp, men här där de flesta kvinnor inte arbetar blir det annorlunda och det viktigaste kommer i slutet, nr 13.

14 Tips for Happiness
1. Be more active and busy.
2. Spend more time socializing.
3. Be productive at meaningful work or pursuits.
4. Get better organized and plan things out.
5. Stop worrying.
6. Lower your expectations and aspirations.
7. Develop positive and optimistic thinking.
8. Get present – not future-oriented.
9. Work on a healthy personality.
10. Develop an outgoing personality.
11. Be your self. (Hur detta går i hop med nr 10 fattar jag dock fortfarande inte;-)
12. Eliminate negative feelings.
13. View close relationships as the number one source of happiness.
14. Value happiness.