Ridlektioner

Efter lite efterforskning hittade vi en ridklubb där även kvinnor kan ta ridlektioner. Det är öppet för kvinnor på eftermiddagar/kvällar och för män på fredagar (motsvarande söndagar här). Detta signaleras genom en stor skylt på entrégrinden med följande text: ”No men or dogs allowed”. Att ridläraren, alla hästskötarna, ägaren samt restaurangpersonalen är män räknas liksom inte. Men, ridskoleeleverna behöver inte rida i abaya, och kvinnorna som arbetar på kontoret har jeans på sig.

Ridklubben ligger inne i diplomatkvarteren (vilka är som en mindre stad…) och den har ca 40 hästar. Den ligger i en dal med god tillgång på vatten så det är mycket stora träd och en hel del grönska med inslag av klippor och slingrande sandstenslagda gångvägar på området. Klubbhuset är ett klippblockshus där det alltid är någon konstnär som ställer ut och där det även finns restaurang och kontor. Förutom ”hagar” med sandunderlag och stall finns även swimingpool och minigolfbanor. Lektionerna sker ute på en del av en jättelik inhägnad och upplyst sandplan, som jag tror är en polobana.

De flesta hästar är fullblodsaraber, så otroligt vackra och välskötta. Med tanke på antalet hästskötare är det kanske inte så konstigt att hästarna glänser av skötsel, rätt utfordring och omtanke - det luktar inte ens hästgödsel i stallet. Ingen som rider förväntas ta hand om, sadla, betsla, utfordra eller på annat sätt befatta sig med hästarna - utom att sitta på dem. Men, man kan betala extra för en tvåtimmars kurs i hästskötsel…

Medlemskap i klubben och ridlektioner kostar ungefär det samma som i Sverige, men här där medellönen ligger på ca 5 000 kr är det mycket pengar, även för många saudier (för fattiga gästarbetare motsvarar en ridlektion nästan en halv månadslön).

Det är max fyra personer per lektion så det blir effektiva lektioner. Ridläraren är en mycket liten och spenslig indier som aldrig hört talas om pedagogik. Han är tydligen en polospelare i världsklass och rider och behandlar hästarna fantastiskt… Men, det är ju inte det samma som att få andra att rida bra. Nu funkar det bra med dottern för hon har uppenbarligen fått en bra grund på sin ridskola i Sverige, han skriker inte alls mycket åt henne och han verkar ganska nöjd med henne. Andra flickor kan däremot få sina fiskar varma.

Ridläraren: ”You pull the rains (tyglarna) again!!! Don’t pull the rains!!! Why do you pull the rains???!!! You should not pull the rains!!!”
Eleven: “I forgot…”
Ridläraren: “Don’t forget!!! You should not forget!!!”

Han accepterar aldrig att en elev klagar eller skyller en misslyckad manöver på hästen. När det händer får eleven kliva av och så hoppar ridläraren själv upp på hästen och gör manövern, naturligtvis utan problem. Nu är det arabhästar de rider och de här hästarna är faktiskt ganska spattiga, hetsiga och verkar komma med diverse infall – i alla fall om man jämför med ridskolehästarna i Sverige.