På mässan Janadriya

Varje vår hålls en stor utomhusmässa som visar den traditionella Saudiarabiska kulturen, den kallas Janadriya.

Vi hade hört talas om den under lång tid och såg mycket fram emot att besöka den. Det är en stor och uppskattad begivenhet även för saudier. För många år sedan var mässan öppen för västerlänningar en speciell dag men av säkerhetsskäl är det inte så längre (bättre terrorläge kan ju knappast tänkas än att samla oss alla på ett ställe en dag…). Det gjorde att vi inte kunde besöka den med våra män utan vår compound ordnade en resa dit en dag då mässan var öppen endast för kvinnor.

I och med att det var öppet endast för kvinnor hade de flesta arabiska kvinnor inte täckt ansiktet och det underlättar kontakten en hel del. Flera kvinnor kom fram och erbjöd sig att tolka vid stationer där man inte talade engelska, en del lämnade till och med sina mobilnummer utifall vi skulle behöva hjälp senare under dagen. Vi blev framsläppta där det var folksamlingar så att vi västerlänningar skulle se ordentligt och vi blev bjudna på massor av smakprover. I tälten kunde man se hur arabiskt bröd bakades, hur mjölet maldes, och traditionellt hantverk. På området fanns till exempel kameldrivna vattenbrunnar, mängder med traditionella arabiska kläder och smycken, men även en mängd av krimskrams, cowboy-hattar, godis, t-shirts, kepsar med mera.

De saudiska kvinnorna var så otroligt vänliga och de ville så uppenbart att vi skulle förstå dem och förstå deras kultur. Det var en öppenhet och välvilja som jag aldrig upplevt här förut och den var rörande.

I en byggnad visades hur ett traditionellt bröllop går till. Vi hörde hög musik från en byggnad och det var en lång kö för att komma in, men vi släpptes in ganska snabbt. Väl inne var det trångt och oerhört varmt då massor av kvinnor redan satt på marken på en innergård och många fler stod runt om den. Vi puffades fram till ett litet podium och övertalades att sitta på en rad stolar som fanns uppe på podiet. Så fördes ”bruden” in av sin ”mor” och satt på podiet bredvid oss västerländska kvinnor. Då började traditionell arabisk musik spelas, högt, högt av afrikanska kvinnor och alla andra kvinnor började dansa och ropa höga drillande skrik. Bland kvinnorna närmast oss fanns en klass med unga kvinnor i någon form av skoluniform och de dansade med en otrolig energi och glädje. De ville att vi skulle dansa med dem, men det kändes så pinsamt… Men, efter många försök från deras sida tyckte jag att vi bara måste. Så vi gick ut i innergården och dansade med de unga flickorna. Alla andra kvinnor stod runt i en ring och klappade och skrek och det var ett otroligt liv och samtidigt så otroligt rörande, de ville så gärna visa oss sina traditioner och just dessa kvinnor ville så oerhört gärna att vi skulle förstå dem. Jag höll på att börja gråta samtidigt som jag höll deras framsträckta händer och dansade med dem i den enorma hettan mitt i den öronbedövade musiken… De här flickorna borde få dansa fritt med vem de vill, var de vill…

Efteråt knuffade flickorna från skolklassen in oss i ett avskilt rum och tog foton på oss alla tillsammans med sina ultramoderna mobiler, genomsvettiga av dansen höll vi om varandra och gjorde tummen upp.

Jag har foton men jag vågar inte publicera dem här då flickorna kanske kan spåras via sina uniformer och kanske råka illa ut. Därför publicerar jag en annan bild av ett gäng patriotiska flickor. De har gröna och vita specialsydda abayor, som den saudiska flaggan, och närmast hjärtat bär de en bild av den saudiske kungen.

En fantastisk dag som jag aldrig ska glömma. Kanske kan vi förstå varandra i alla fall? Är vi lika öppna, trots att vi är obeslöjade?

Sandstorm

Våren är sandstormens tid. Jag uppskattar att ungefär 1/3 av dagarna i mars och april har varit disiga dagar, och är det disigt är det inte på grund av fukt - utan på grund av damm som yr.

Sanddis är den vanligaste formen av sandstorm. En ganska odramatisk händelse som bara leder till synnerligen ful ”beigehet”, irritation och huvudvärk. Fulhet och irritation eftersom dammet ”geggar ner” ögonlinser, pool och fontäner, och dessutom gör att man inte så gärna solar. Dammet gör också att allt som är utomhus; bilar, blommor, träd, fönster, hus med mera, blir beige-dammigt. Att det orsakar huvudvärk är min egen idé, då diset också håller kvar alla avgaser och utsläpp på marknivå, vilket jag tror orsakar huvudvärk.

I torsdags utvecklades dock en mer dramatisk form av sandstorm (som i viss mån kan jämföras med det dramatiska förlopp man ser på film). På en timme hade det blåst upp kraftigt och hela himlen blev röd, det yrde så till den milda grad att det även kom in en ansenlig mängd sanddamm inne i huset. Absolut allt i hela huset blev täckt av damm.

Maken och jag hade varit ute på en golfbana som ligger en bit ut i öknen och när vi skulle åka hem genom öknen i sandstormen var jag oerhört tacksam för att vi köpt en SUV. Man kan tycka att det är fånigt med en bil som har fyrhjulsdrift och kompass, men här har man faktiskt användning för det och jag var mycket tacksam. Vi såg inte längre än maximalt fem till tio meter framåt på den lilla ”väg” som leder mot staden från golfbanan.

Vi har fått lära oss att man ska smörja in bilen med diskmedel när man ska ut och köra längre sträckor genom öknen, annars blästrar sanden bilen. Först fick vi höra att man skulle smörja in bilen med Vaselin. Ambitiöst smordes alltså bilen in med tjocka lager av Vaselin när vi körde till Bahrain första gången. Mannen som tvättar bilen tyckte dock inte att det var en bra idé - fick vi reda på när vi kom tillbaka… Att få bort den ”gegga” som Vaselinet och sanden bildade orsakade säkert mer slitage än vad den ganska milda sandstorm vi körde genom hade orsakat. Men, diskmedel är bra!

Bilar måste servas med 500 mils intervall och ägare till ömt omvårdade motorcyklar har berättat hemska historier om hur sanden har ”polerat” bort all krom på de älskade klenoderna, då någon stackare blivit överraskade av sandstorm när han varit ute och kört. För att skydda de högt aktade motorcyklarna från allt för mycket damm, när de inte används, förvaras en del motorcyklar inne i husen – till och med inne i vardagsrum!

Det kan låta komiskt, men faktum är att allt det sanddamm som ständigt finns i luften vare sig det är sandstorm eller inte naturligtvis sliter på människor såväl som mekanik.

På restaurang i Riyadh

Så fort det går att komma tillbaka i lunken här nere. Det kändes lite vemodigt att åka tillbaka efter en mycket trevlig vistelse i Sverige. Att vara tillbaka på besök i svenska skolan var precis som dottern mindes – fast bättre! Även jag kände saknad när jag lämnade min arbetsplats, det är trevligt att höra till… Och så jätteroligt att träffa alla kamrater, om än som hastigast. Tack för att ni kommer ihåg mig och för att jag känner mig välkommen tillbaka! Det ska bli roligt att börja jobba igen. Men, ännu har jag en tid kvar här, och jag har ett liv här också. Vips så kommer det att vara höst och november med en oändlig räcka med vardagar.

Vi har inte hittat någon uttalat saudisk restaurang, vill man äta mat från regionen är det libanesiska restauranger som gäller. Annars finns gott om indiska, italienska, turkiska, thailändska, kinesiska och japanska restauranger i varierande prisklasser.

Alla stora internationella (amerikanska) matkedjor finns representerade på de många ”Fod Courts” som ligger i de gigantiska köpcentren. Det är Pizza Hut, Dominos Pizza, Kentucky Fried Chicken, Steak House, Taco Bell, McDonalds, Burger King, Starbucks Coffee House, Dunkin Dounuts m.fl. som gäller.

Det som skiljer en McDonalds – och för den delen vilken annan restaurang som helst - i Riyadh från en McDonalds i Stockholm, är att disken där man beställer är avdelad med en skärm. Ovanför ena delen finns en skylt med texten: ”Family” Här ska kvinnor och barn samt män i sällskap av kvinnor beställa. På andra sidan skärmen hänger en skylt med texten: ”Singels” Här ska män utan sällskap av sina fruar och familjer beställa.

När man så har beställt är avdelningen där man äter strikt uppdelad i ”Single section” för män utan sällskap och ”Family Section”. Kvinnor får inte sitta ute på offentliga platser och äta, typ på ute serveringar eller i den öppna ytan mitt i en ”Food Court”. Det finns istället ett särskilt rum för kvinnor och familjer och oftast är även det rummet uppdelat i små bås med gardiner eller skärmar som man kan dra för medan man äter. Det vandrar runt sedlighetspoliser som kontrollerar att skärmarna är ordentligt fördragna och att familjerna endast består av familjemedlemmar. Oftast föregås sedlighetspolisen av oerhört generade kypare som under ivriga ursäkter drar för och täpper till alla eventuella kikhål.

Varför är det då såhär? Jo, kvinnors privatliv måste skyddas till varje pris. Enligt konventionen tycker kvinnor inte ens om att främmande kvinnor ser att de äter, det är privat, endast för den absolut närmaste familjen att se. På de ytterligt få ställen där ”Family Section” inte har några bås, utan bara en öppen yta (fortfarande i ett slutet rum), ser man därför kvinnor som sitter och äter medan de håller upp slöjan en bit utanför ansiktet för att komma åt munnen.

Naturligtvis kan inga kompisgäng bestående av killar och tjejer eller män och kvinnor, som inte är gifta med varandra, gå ut och äta tillsammans. Ett gäng ungdomar från den Amerikanska skolan försökte sig på en liten tradition som bestod av att på onsdagar (våra fredagar)efter skolan gå ut och äta chili tillsammans, killar och tjejer – instängda på ”Family Section” som syskon. Efter ett tag uppmärksammades detta av sedlighetspolisen som en onsdag dök upp och blev fullkomligt galen. Han skrek och skrek på dem tills alla ungdomarna hade ringt dit sina föräldrar och blivit hemhämtade.

Det framstår som att kvinnorna göms undan, och visst är det så, men faktum är att många ensamma män kan bli ganska illa bemötta, ensamma män är inte norm. De ska inte vara ute och ränna (och jaga kvinnor…). Familjen är där kvinnan är, och det är familjen som är normen i Saudi. ”Single section” finns inte alltid och på vissa ställen släpps inte ensamma yngre män in, inte saudier och inte västerlänningar. Det är ”Family Section” är som premieras. Den är större och bättre – enligt maken som sett båda sidorna…

På bilden ser ni ”Family Section” på IKEA-restaurangen i Riyadh. Det är enda restaurangen (i hela Saudi???) där man förväntas bära bort sin egen bricka, en del saker är sig lika världen över.