Varje vår hålls en stor utomhusmässa som visar den traditionella Saudiarabiska kulturen, den kallas Janadriya.
Vi hade hört talas om den under lång tid och såg mycket fram emot att besöka den. Det är en stor och uppskattad begivenhet även för saudier. För många år sedan var mässan öppen för västerlänningar en speciell dag men av säkerhetsskäl är det inte så längre (bättre terrorläge kan ju knappast tänkas än att samla oss alla på ett ställe en dag…). Det gjorde att vi inte kunde besöka den med våra män utan vår compound ordnade en resa dit en dag då mässan var öppen endast för kvinnor.
I och med att det var öppet endast för kvinnor hade de flesta arabiska kvinnor inte täckt ansiktet och det underlättar kontakten en hel del. Flera kvinnor kom fram och erbjöd sig att tolka vid stationer där man inte talade engelska, en del lämnade till och med sina mobilnummer utifall vi skulle behöva hjälp senare under dagen. Vi blev framsläppta där det var folksamlingar så att vi västerlänningar skulle se ordentligt och vi blev bjudna på massor av smakprover. I tälten kunde man se hur arabiskt bröd bakades, hur mjölet maldes, och traditionellt hantverk. På området fanns till exempel kameldrivna vattenbrunnar, mängder med traditionella arabiska kläder och smycken, men även en mängd av krimskrams, cowboy-hattar, godis, t-shirts, kepsar med mera.
De saudiska kvinnorna var så otroligt vänliga och de ville så uppenbart att vi skulle förstå dem och förstå deras kultur. Det var en öppenhet och välvilja som jag aldrig upplevt här förut och den var rörande.
I en byggnad visades hur ett traditionellt bröllop går till. Vi hörde hög musik från en byggnad och det var en lång kö för att komma in, men vi släpptes in ganska snabbt. Väl inne var det trångt och oerhört varmt då massor av kvinnor redan satt på marken på en innergård och många fler stod runt om den. Vi puffades fram till ett litet podium och övertalades att sitta på en rad stolar som fanns uppe på podiet. Så fördes ”bruden” in av sin ”mor” och satt på podiet bredvid oss västerländska kvinnor. Då började traditionell arabisk musik spelas, högt, högt av afrikanska kvinnor och alla andra kvinnor började dansa och ropa höga drillande skrik. Bland kvinnorna närmast oss fanns en klass med unga kvinnor i någon form av skoluniform och de dansade med en otrolig energi och glädje. De ville att vi skulle dansa med dem, men det kändes så pinsamt… Men, efter många försök från deras sida tyckte jag att vi bara måste. Så vi gick ut i innergården och dansade med de unga flickorna. Alla andra kvinnor stod runt i en ring och klappade och skrek och det var ett otroligt liv och samtidigt så otroligt rörande, de ville så gärna visa oss sina traditioner och just dessa kvinnor ville så oerhört gärna att vi skulle förstå dem. Jag höll på att börja gråta samtidigt som jag höll deras framsträckta händer och dansade med dem i den enorma hettan mitt i den öronbedövade musiken… De här flickorna borde få dansa fritt med vem de vill, var de vill…
Efteråt knuffade flickorna från skolklassen in oss i ett avskilt rum och tog foton på oss alla tillsammans med sina ultramoderna mobiler, genomsvettiga av dansen höll vi om varandra och gjorde tummen upp.
Jag har foton men jag vågar inte publicera dem här då flickorna kanske kan spåras via sina uniformer och kanske råka illa ut. Därför publicerar jag en annan bild av ett gäng patriotiska flickor. De har gröna och vita specialsydda abayor, som den saudiska flaggan, och närmast hjärtat bär de en bild av den saudiske kungen.
En fantastisk dag som jag aldrig ska glömma. Kanske kan vi förstå varandra i alla fall? Är vi lika öppna, trots att vi är obeslöjade?
Vi hade hört talas om den under lång tid och såg mycket fram emot att besöka den. Det är en stor och uppskattad begivenhet även för saudier. För många år sedan var mässan öppen för västerlänningar en speciell dag men av säkerhetsskäl är det inte så längre (bättre terrorläge kan ju knappast tänkas än att samla oss alla på ett ställe en dag…). Det gjorde att vi inte kunde besöka den med våra män utan vår compound ordnade en resa dit en dag då mässan var öppen endast för kvinnor.
I och med att det var öppet endast för kvinnor hade de flesta arabiska kvinnor inte täckt ansiktet och det underlättar kontakten en hel del. Flera kvinnor kom fram och erbjöd sig att tolka vid stationer där man inte talade engelska, en del lämnade till och med sina mobilnummer utifall vi skulle behöva hjälp senare under dagen. Vi blev framsläppta där det var folksamlingar så att vi västerlänningar skulle se ordentligt och vi blev bjudna på massor av smakprover. I tälten kunde man se hur arabiskt bröd bakades, hur mjölet maldes, och traditionellt hantverk. På området fanns till exempel kameldrivna vattenbrunnar, mängder med traditionella arabiska kläder och smycken, men även en mängd av krimskrams, cowboy-hattar, godis, t-shirts, kepsar med mera.
De saudiska kvinnorna var så otroligt vänliga och de ville så uppenbart att vi skulle förstå dem och förstå deras kultur. Det var en öppenhet och välvilja som jag aldrig upplevt här förut och den var rörande.
I en byggnad visades hur ett traditionellt bröllop går till. Vi hörde hög musik från en byggnad och det var en lång kö för att komma in, men vi släpptes in ganska snabbt. Väl inne var det trångt och oerhört varmt då massor av kvinnor redan satt på marken på en innergård och många fler stod runt om den. Vi puffades fram till ett litet podium och övertalades att sitta på en rad stolar som fanns uppe på podiet. Så fördes ”bruden” in av sin ”mor” och satt på podiet bredvid oss västerländska kvinnor. Då började traditionell arabisk musik spelas, högt, högt av afrikanska kvinnor och alla andra kvinnor började dansa och ropa höga drillande skrik. Bland kvinnorna närmast oss fanns en klass med unga kvinnor i någon form av skoluniform och de dansade med en otrolig energi och glädje. De ville att vi skulle dansa med dem, men det kändes så pinsamt… Men, efter många försök från deras sida tyckte jag att vi bara måste. Så vi gick ut i innergården och dansade med de unga flickorna. Alla andra kvinnor stod runt i en ring och klappade och skrek och det var ett otroligt liv och samtidigt så otroligt rörande, de ville så gärna visa oss sina traditioner och just dessa kvinnor ville så oerhört gärna att vi skulle förstå dem. Jag höll på att börja gråta samtidigt som jag höll deras framsträckta händer och dansade med dem i den enorma hettan mitt i den öronbedövade musiken… De här flickorna borde få dansa fritt med vem de vill, var de vill…
Efteråt knuffade flickorna från skolklassen in oss i ett avskilt rum och tog foton på oss alla tillsammans med sina ultramoderna mobiler, genomsvettiga av dansen höll vi om varandra och gjorde tummen upp.
Jag har foton men jag vågar inte publicera dem här då flickorna kanske kan spåras via sina uniformer och kanske råka illa ut. Därför publicerar jag en annan bild av ett gäng patriotiska flickor. De har gröna och vita specialsydda abayor, som den saudiska flaggan, och närmast hjärtat bär de en bild av den saudiske kungen.
En fantastisk dag som jag aldrig ska glömma. Kanske kan vi förstå varandra i alla fall? Är vi lika öppna, trots att vi är obeslöjade?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar