Hus och hem för saudier…

Riyadh är en gigantisk stad med ca 5 miljoner invånare. Som mest består den dock av trevåningshus, det är förvånansvärt sällan man ser större höghus med lägenheter, de höghus man ser är oftast kontorsbyggnader. De hus som ligger utmed gatorna har som regel en affärslokal i bottenvåningen och sedan bostad uppe på denna. Alla hus här är av betong och de flesta är målade i en beige färgskala, praktiskt med tanke på all sand som yr omkring när det blåser. Husen har som regel små och få fönster med galler och platta tak där det i stort sett alltid finns en parabol och en vattentank.

Husen är stora till ytan, uppskattningsvis från 500 m2 och uppåt! Bostadshus som inte har en affärslokal på nedre plan är utan undantag omgärdade av en hög mur. Oftast ser man endast en bit av övervåningen och taket som sticker upp över muren. I muren finns det några ingångar som ofta har mycket utsirade gallergrindar – dock är de täckta så att man inte ser in. Detta är ett slutet samhälle och vad som sker i hemmet har ingen mer än familjen med att göra. Privatlivet (privacy) är oerhört viktigt och går inte att betona nog mycket.

Bebyggelsen är friskt blandad, runtomkring och mellan shoppinggallerior ligger bostadshus blandat med banker och myndighetskontor – och naturligtvis moskeer. Det ligger gott om privata villor nere i centrala Riyadh mitt bland de gigantiska motorlederna och de få höghus som faktiskt finns där.

Det byggs i ett rasande tempo, Riyadh expanderar med 250 000 invånare per år och ofta känns det som att hela Riyadh är en enda stor byggarbetsplats. Man åker genom enorma områden som bara består av lyktstolpar och vägar, inga hus har ännu hunnit byggas, men om ett år är det säkert fullt.

För mig framstår staden som en lekplats för arkitekter. Det finns byggnader i alla tänkbara utföranden. Jag har sett två byggnader utformade som båtar (som stora finlandsfärjor - vi befinner oss mitt i landet, 700 meter över havet och mitt ute i öknen!!!), en annan byggnad är som ett rymdskepp och sedan finns allt däremellan, har du bara pengar så tror jag inte att det finns någon stadsarkitekt som stoppar dig.

Och pengar finns det Saudi är ett rikt land och det finns naturligtvis fantastiska palats här, marmorpalats i grekiskinspirerade byggnationer med hur mycket krusiduller, pelare, fönsternischer, utbyggnader, vinklar och vår och allt man möjligtvis kan tänka sig sätta på ett hus – förlåt palats. Och då ser man fortfarande endast toppen av huset, muren, ni vet…

När man ser stora hus är det inte så ovanligt att man ser att det ligger två eller tre hus bakom samma mur. Då är det ofta så att mannen som äger husen har flera hustrur och att varje hustru har sitt eget hus. Detta är inte alls så ovanligt som vi kan tro. Maken känner två saudiska män, båda i femtioårsåldern som vardera har två fruar. Som vi har förstått det, är det oftast förmögna män som har råd att ha flera fruar (en man får enligt lagen ha max fyra hustrur). En förutsättning för att ha flera hustrur är att mannen ska kunna behandla alla fruarna rättvist, därav ett hus per fru.

Men allt är inte palats här. På vägen ut till golfbanan åkte vi, tills för några veckor sedan, igenom ett stort ökenområde där det fanns massor av beduintält. I vissa av tälten bodde tydligen människor permanent, medan andra verkade används av familjer som ”helgstugor” dit familjen åkte på helgerna. De flesta tälten (och ganska många ruckel) omgavs av uppskyfflade sandmurar, gigantiska parabolantenner, hagar för kameler och får, luftkonditioneringsapparater, fotbollsplaner - och tyvärr - mindre sopberg. Även i detta område kunde man se flera tält (eller ruckel) bakom respektive sandmur. I tältsammanhang behöver detta inte betyda flera fruar, det kan också vara olika avdelningar för kvinnor och män att umgås i. Kvinnor och män umgås inte i samma rum, inte ens om man tillhör samma familj. Nu är de flesta av tälten borta, ägarna har tydligen flyttat till svalare trakter under sommaren.

Det finns också områden dit varken vi västerlänningar eller saudier åker frivilligt. Det är områdena där många av de fattiga gästarbetarna bor, slumområden. Dessa befolkas av de hundratusentals fattiga arbetare som varje år kommer från Bangladesh, Sri Lanka, Pakistan, Malaysia och Afghanistan. Dessa tjänar kring 500 – 750 svenska kronor i månaden. Av detta ger de hälften av sin lön till maffian som styr området och dessutom förväntas de flesta försörja sin familj i hemlandet. Då blir det inte mycket kvar till att täcka boendekostnad.