Allt är så nytt att det är svårt att veta var jag ska börja. Jag skulle kunna skriva en tunnare bok redan men jag ska försöka att dela upp det.
Boendet... har ni ju redan läst en del om säkerheten, men man vänjer sig snabbt, innifrån ser man enbart muren och för det mesta inte ens den. Det är en stor compound vi bor på med ca 300 bostäder. Just nu är det ganska folktomt då det är Eid-lov (slutet på ramadan, och det firas med en veckas ledighet för skolor). Dottern börjar inte skolan förrän nästa vecka och makens elever är också lediga så han har också tagit sig ledigt och det är jätteskönt att han har tid att installera oss så här i början.
Annars är det fullt, vi får ständigt höra hur bra vi har det som hittat någon stans att bo, tydligen är det kö till compounderna nu.
Vi har den minsta typen av villa på ca 200 m²! Huset påminner om huset vi hade på Stormvägen i Luleå fast dubbelt så stort – för er som kände oss då.
Hela härligheten täcks av en beige, tjock heltäcknigsmatta, golvet är lite ojämt och det käns som om man är lite ”groggy” när man går omkring. Som väl är har vi inte heltäckningsmatta i köket eller på wc/badrummen!!! Den gör dock att det blir mycket tyst, dottern kan spela hur högt hon vill.
De första dagarna har gått ut på att handla det nödvändigaste till hushållet, samt det mest primära för att göra något åt den super-internationella inredningen – allt går i mörkbrunt ädelträ med stora stoppade möbler, matchande gardiner samt täckande vita nylongardiner. Vårt hus är möblerat i grönt, den är ganska OK, men grannen hade fått helt nytt möblemang bara genom att säga att hon hellre ville ha blått än görnt, så jag tror att jag ska prata med compound-management.
Våra grannar verkar mycket sympatiska, hon är brittiska och han är fansman och de har en liten dotter på 1,5 och ett till på väg. Vi bjöd in dem på lunch i går och det var trevligt. De hade med sig en flaska riktigt vin! Superlyx.
Över lag verkar det lätt att få kontakt med folk, särskilt kvinnor emellan. Vi snackade med ett par, en tysk kvinna med en brittisk make, vid poolen i några minuter och sedan ringde de och bjöd in oss på buffé på tisdag kväll. Frun hade fått låna sin grannes duktige kock! Grannfamiljen till dem var bortresta under Eid men kocken hade inte fått ledigt, utan hade blivit utlånad till våra bekanta!!! Hå, hå, ja, ja... vad säger man... Det ska blir trevligt att gå dit i alla fall.
Dotterns första bakslag har kommit, ett hårt sådant, compoundens Internet-lina är så seg att hennes favorit-comunity inte funkar... Det är trist, hon har ju inte så mycket att göra nu innan hon börjar skolan...
Boendet... har ni ju redan läst en del om säkerheten, men man vänjer sig snabbt, innifrån ser man enbart muren och för det mesta inte ens den. Det är en stor compound vi bor på med ca 300 bostäder. Just nu är det ganska folktomt då det är Eid-lov (slutet på ramadan, och det firas med en veckas ledighet för skolor). Dottern börjar inte skolan förrän nästa vecka och makens elever är också lediga så han har också tagit sig ledigt och det är jätteskönt att han har tid att installera oss så här i början.
Annars är det fullt, vi får ständigt höra hur bra vi har det som hittat någon stans att bo, tydligen är det kö till compounderna nu.
Vi har den minsta typen av villa på ca 200 m²! Huset påminner om huset vi hade på Stormvägen i Luleå fast dubbelt så stort – för er som kände oss då. Hela härligheten täcks av en beige, tjock heltäcknigsmatta, golvet är lite ojämt och det käns som om man är lite ”groggy” när man går omkring. Som väl är har vi inte heltäckningsmatta i köket eller på wc/badrummen!!! Den gör dock att det blir mycket tyst, dottern kan spela hur högt hon vill.
De första dagarna har gått ut på att handla det nödvändigaste till hushållet, samt det mest primära för att göra något åt den super-internationella inredningen – allt går i mörkbrunt ädelträ med stora stoppade möbler, matchande gardiner samt täckande vita nylongardiner. Vårt hus är möblerat i grönt, den är ganska OK, men grannen hade fått helt nytt möblemang bara genom att säga att hon hellre ville ha blått än görnt, så jag tror att jag ska prata med compound-management.
Våra grannar verkar mycket sympatiska, hon är brittiska och han är fansman och de har en liten dotter på 1,5 och ett till på väg. Vi bjöd in dem på lunch i går och det var trevligt. De hade med sig en flaska riktigt vin! Superlyx.
Över lag verkar det lätt att få kontakt med folk, särskilt kvinnor emellan. Vi snackade med ett par, en tysk kvinna med en brittisk make, vid poolen i några minuter och sedan ringde de och bjöd in oss på buffé på tisdag kväll. Frun hade fått låna sin grannes duktige kock! Grannfamiljen till dem var bortresta under Eid men kocken hade inte fått ledigt, utan hade blivit utlånad till våra bekanta!!! Hå, hå, ja, ja... vad säger man... Det ska blir trevligt att gå dit i alla fall.
Dotterns första bakslag har kommit, ett hårt sådant, compoundens Internet-lina är så seg att hennes favorit-comunity inte funkar... Det är trist, hon har ju inte så mycket att göra nu innan hon börjar skolan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar