I morgon bär det av. Väskorna packade. Huset städat. Avskedsmiddagar uppätna. Hej-då-samtalen ringda. Nycklar utdelade. Bilar avställda. Post eftersänd. Med mera, med mera!
Även om vi haft mer än väl med tid att förbereda oss så har det blivit mycket att stå i de sista dagarna. Man kan liksom inte tömma kylskåpet i förväg…
Att sända kartonger var svårare – och mycket dyrare – än väntat så vi tar bara med det som ryms i väskor som vi kan ta på planet. Eftersom mycket är så billigt där nere lönar det sig inte att sända ner hushållsattiraljer och sådant, det blir många utflykter till IKEA i stället.
Mina tankar från tidigare i somras om svenska flaggor och liknade nationalistiska uttryck har tvärdött ”rondellhunds-döden”. Nu är det på sin höjd en liten bordsflagga som får följa med…
Det vi tar med nu är många oinramade foton och bilder. En del favoritböcker och filmer, recept och så sommarkläder naturligtvis.
När maken kom hem senast köpte han med sig två abayor – de svarta rockar och sjalar som kvinnor måste ha på sig utanför hemmet. Västerländska kvinnor förväntas dock inte täcka över ansiktet… Alltid något. Vi behöver inte ha dem på oss inne på compounden (det västerländska bostadsområde som vi bor i). Men så fort vi ska utanför området måste både jag och dottern (14 år) ha den på.
I skolan behöver dottern inte ha abaya. Där är det skoluniform som råder och den är ytterst oformell. Svarta byxor eller kjol (ej jeans) som går nedanför knäet och skolans ljusblå tenniströja. Jag bad maken att köpa några tröjor till dottern när han ändå var där och betalade skolavgiften för ett par veckor sedan. Damen på expeditionen gav då det något förvånande rådet, att det var bättre att vänta tills dottern var med, så att det blev ”rätt stil” på tenniströjan… Det går nämligen mode även i skoluniformen!!!
Även om vi haft mer än väl med tid att förbereda oss så har det blivit mycket att stå i de sista dagarna. Man kan liksom inte tömma kylskåpet i förväg…
Att sända kartonger var svårare – och mycket dyrare – än väntat så vi tar bara med det som ryms i väskor som vi kan ta på planet. Eftersom mycket är så billigt där nere lönar det sig inte att sända ner hushållsattiraljer och sådant, det blir många utflykter till IKEA i stället.
Mina tankar från tidigare i somras om svenska flaggor och liknade nationalistiska uttryck har tvärdött ”rondellhunds-döden”. Nu är det på sin höjd en liten bordsflagga som får följa med…
Det vi tar med nu är många oinramade foton och bilder. En del favoritböcker och filmer, recept och så sommarkläder naturligtvis.
När maken kom hem senast köpte han med sig två abayor – de svarta rockar och sjalar som kvinnor måste ha på sig utanför hemmet. Västerländska kvinnor förväntas dock inte täcka över ansiktet… Alltid något. Vi behöver inte ha dem på oss inne på compounden (det västerländska bostadsområde som vi bor i). Men så fort vi ska utanför området måste både jag och dottern (14 år) ha den på.I skolan behöver dottern inte ha abaya. Där är det skoluniform som råder och den är ytterst oformell. Svarta byxor eller kjol (ej jeans) som går nedanför knäet och skolans ljusblå tenniströja. Jag bad maken att köpa några tröjor till dottern när han ändå var där och betalade skolavgiften för ett par veckor sedan. Damen på expeditionen gav då det något förvånande rådet, att det var bättre att vänta tills dottern var med, så att det blev ”rätt stil” på tenniströjan… Det går nämligen mode även i skoluniformen!!!
2 kommentarer:
Anna! Tänk att du ska bära dessa kläder. Vi ser fram emot att få se en bild av dig i en abaya!
Vi är snart på väg vi också, men till ID-dagarna...
Kramar från Maritha och Berit
Hej! Så jättekul att höra från dig Maritha - och Berit - också naturligtvis.
Jo, det kommer bilder, det är inte helt lätt att få till det där med sjalen kan jag säga, den liksom glider omkring...
Lycka till på ID-dagarna, och hälsa alla!
Kramar Anna
Skicka en kommentar